TVÅHUNDRANITTIOFEM

 

För lite mer än en vecka sedan gick Winter Vintage av stapeln. Herrängens gård i Älvsjö samlade både privata och professionella säljare. Därtill en hel uppsjö av fyndglada besökare som alla snällt väntade på sin tur vid klädsamlingarna. Jag och min syster var en av dem. Fastän hon var där mest för min skull. Jag hittade inte någon klänning som jag önskat, men istället två vintagekoftor. Det är svårt att hitta stickat i midjelängd idag, och nån värst bra stickare är jag inte. Vid Austins vintage fann jag denna helt underbara mintgröna kofta i cashmir dekorerad med knappar i pärlemor. Den har snabbt blivit min nya garderobsfavorit och jag hoppas på att den håller länge. Passar fint med min svarta krage gör den också.


 

 

Från Austins vintage köpte jag även denna röda för juletider och svala sommarkvällar.

 

TVÅHUNDRANITTIOFYRA

 

Emily Dahls julkalender som ni hittar här.

 

 

Lucka 5; En bild på dig som någon annan tagit.

 

För ungefär sex veckor sedan stod jag modell för den nystartade stylingstudion Face Stockholm Vintage. En av skaparna kontaktade mig och frågade ifall jag ville vara modell för en exempelbildsfotografering. Som en societetsdam från 30-talet skulle jag gå på julfirande eller nyårsfest. Pappa frågade mig vad de tio bästa sakerna som hänt här var, och det här var definitivt en av dem. Jag skrev på min Instagram att jag nog aldrig känt mig så vacker och hemma. Och det var sanning. Jag har fått ett antal bilder från fotograferingen som jag har tänkt visa en dag, men tills dess kan ni se några på min instagram, kort och gott angelinlace där också.

 

 

TVÅHUNDRANITTIOTRE

Emily Dahls julkalender som ni hittar här.

 

 

Lucka 4; En bild du tog när du kände dig sorgsen.

 

När jag är hemma i Finland, vilket jag varit de senaste 18 åren fram tills nu, var en av mina bättre nöjen att ta en promenad ut i byn för att känna tystnaden. Tystnaden med undantaget av fågelsången, mina fotsteg och tankarna. En ständig följeslagare som jag önskar kunde lämna mig ifred ibland. Så vackert men poröst på samma gång. Svårt att greppa och som den klassiska musik som rör mig till tårar ibland. Att ensam gå och se ut över de vidsträckta fälten och de tomma ladorna. Det gör mig fri på ett sätt som jag inte kan förklara. Och jag kan sakta gå i timmar.

 

TVÅHUNDRANITTIOTVÅ

Emily Dahls julkalender som ni hittar här.

 

 

Lucka 2: En bild på något gott du ätit i år.

 

En idealisk sommardag består, på ett ungefär, av solsken på en nästintill klar himmel, en vid klänningskjol och en sval bris som gör att tyget fladdrar över bara ben. Mammas nygräddade våfflor med jordgubbar som nyss plockades från jordgubbsplantorna några meter ifrån terassen. Rabarbersaft av de plantor som växer bredvid jordgubbarna. Och en nyfiken kattunge som hoppar upp på bordet och doftar på rabarbersaften.

 

 

TVÅHUNDRANITTIOETT

Emily Dahls julkalender som ni hittar här.

 

 

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma.

 

Denna bild är tyvärr inte tagen den dagen, men beskriver så väl precis den känsla som jag hade inombords. Jag och mina vänner och före detta klasskompisar skulle alla skiljas åt till hösten och tillbringade en tidig villavslutning, en kväll vid den enes sommarstuga som ett farväl på riktigt. Jag firade en tidig födelsedag med tårta, eftersom jag skulle vara ensam när det senare begav sig. När mörkret hade fallit badade vi bastu och dök ner i det kalla vattnet. Stjärnorna tittade fram, och likaså månen. Stor och rund och överväldigande tog den över himlavalvet med sitt ljus och natten blev klar. Jag gjorde upprepade försök att flyta på rygg och bli ett med den. Bli ett med månen och det ofattbart vackra. Jag tror att jag grät av lycka.

 

 

TVÅHUNDRANITTIO

Jag har varit helt borta härifrån nu, fastän det förmodligen är en tid då jag borde vara extra aktiv. Varför? Den andra dagen i September månad satte jag mig på ett flyg som tog mig över till andra sidan sjön som skiljer oss emellan. Sverige. Här ska jag studera Modevetenskap fram till Juni i vår. Det har blivit lite som hemma, och jag har om sanningen ska fram har jag bara lämnat storstaden tre dagar ännu, för Uddevalla och kompisbesök. Det trodde jag aldrig. Jag saknar tystnaden, skogen och fyrbeningarna hemma. Men här är det också underbart ibland. Att ensam vandra över tomma stengator i Gamla Stan eller se ut över staden från ovan trapporna i Katarina-Sofia. Och att på något sätt klara sig själv.

 

TVÅHUNDRAÅTTIONIO

Jag fick ett plötsligt behov av att skriva här, och är förvånad över att startsidan ännu kommer ihåg mig. Men mest vill jag visa upp ett syprojekt jag har på gång. 

 

I ett tunt bomullstyg med blomhav i höstens färger har jag en klänning i 30-talsstil under konstruktion. Tyget fann jag i en låda full med andra tyger vid ett dödsbo i sommar. 30-talet som för övrigt nu är något jag helt och hållet snöat in mig på efter att ha varit fast i mitten av förra seklet så länge. Jag får ha fingerwaves som är något jag älskar, uppsatt kort hår och markerad midja men ändå en lång och smal siluett. Och jag har breda axlar och smala höfter, något som var ett ideal vid den perioden.

 

Jag har format lite, och experimenterat. Funderat på detaljer och kommit fram till nya lösningar. Inget är klart ännu, och provisoriskt uppvisat, men jag blev så lycklig när jag såg mig i klänningen i spegeln och kom fram till att jag verkligen hittat hem nu. På riktigt.

 

Fortsättning följer.

 






 

TVÅHUNDRAÅTTIOÅTTA

På detta sätt har det sett ut i mitt liv, ur mitt instgramflöde sedan jag lämnade er utan ord. Våra fina kattungar, sommarjobb, vackra blomster, nya klänningar och köpenhamnresa. Till och med lite skola innan sommarlovet tog vid. Det senaste överst.

 

 

 

TVÅHUNDRAÅTTIOSJU

Headerbild/bakgrundbild 2014-01-29

 

Det är tomt här.

 

TVÅHUNDRAÅTTIOSEX



 

När allt går uppåt och neråt på samma gång. Börja dagen med en jacka du egentligen inte gillar. Lyckas med att få höstacken med på bild. Ha solglasögonen för långt ner på nästippen. Tycka om att göra dina annars så ljusa bilder gula. Spetsa till eftermiddagen efter en fotografering till tidningen med att cykla i shorts för första gången. Ha på dig en blus du sytt av ett gammalt lakan och en gardin du fått av en vän. En väska du limmat fast spets på. Blommor i håret. Tänka att du misstog dig. Vara glad över att dina naglar lyser Chanelröda igen efter en vecka med mintgrönt. Cykla in till loppiset du alltid besöker. Köpa en burk du inte får upp locket på och ett par shorts i silke du inte skulle vilja sova i. Förälska dig i ett par skor som inte passar och en skrivmaskin som heter Baby. Fotografera en trädallé när du cyklar och vara tvungen att skala bort den för moderna bilen och en främlings hand. Ta bild av en livlös blomma som vacker som den var fick pryda ditt hår i femton minuter. Skratta för att det ser bra ut på bild. Tvivla. Önska att du kunde ligga och sova i en blomrabatt. Måla dina ögonlock gröna. Älska prickar. Älska andra. Ladda upp för många bilder på dig själv. Skriva ner allt du känner för att säga. Tänka att du borde skaffa en dagbok eller åtminstone ett litet blommigt häfte. Le lite när du lyssnar på jazz från femtiotalet. Du är hemma. 

 

Jag läste ett inlägg, och nu har jag läst flera. Att blogga är som att skriva dagbok för mig. Jag har bloggat här i ett par år nu, inte har statistiken ökat med mycket, men när jag tänker på det gör det inget. När jag läser igenom mina gamla inlägg kommer känslorna över mig. Känslor av missmod, skör lycka, och hoppfullhet över något som aldrig kommmer att bli. Jag inspirerar mig själv med att skriva och fotografera, och genom att inte förbli densamme kan jag gå tillbaka och uppleva något annorlunda, som den här texten jag skrev för ett halvår sedan. För det var exakt så jag kände. Och för mig är det mer än bara ord.

 

Maj och juni månad 2013 innehåller inlägg som är och förblir mina favorittankar nerskrivna här. Detta är en klassiker.

 

Veckans mest lästa artiklar

Kärlek med ForniFredagsprofilen: Stina QvarforthVeckans outfits
En gratis blogg fr�n Devote.se. Starta en blogg du ocks�.  http://angelinlace.devote.se